2009-07-12

Nära

Fick mig en rejäl tankeställare ikväll.

Skulle över vägen till caféet för att hämta tvätt. Min man kör åkgräsklipparen precis intill grinden, till höger, när jag går ut. Jag tittar på honom. Det blir fint där han klipper. Han är så duktig och så driftig min man. Ger sig aldrig. Klippa gräset, trots det att han är trött, har jobbat hela dagen och kunde lika gärna har tagit en kopp kaffe och läst tidningen istället. Min lille kämpe.

Jag börjar gå över vägen. Ta ett steg.

Bilen kommer från vänster. Jag hör den inte. Ljudet från gräsklipparen är högre än motorljudet från bilen. Den svischer förbi i 70-80 km i timmen.

Ett steg till och jag hade förmodligen aldrig bloggat igen. Inte en chans att bilen hade hunnit bromsa. Han var precis framför mig när jag klev ut.

Vilken fruktansvärd kväll det hade varit för min man och min dotter - och för den stackars bilföraren.

Är det sånt man menar när man säger att någon hade änglavakt? Jag tackade änglarna, och gud, då jag stod där på vägen.

Tydligen var det inte min tid.

Inser hur mycket jag älskar mitt liv. Änglarnas budskap kanske? Tack för det. Tack så väldigt, väldigt mycket.

Var rädd om dig - vart du än är. Ibland går det snabbare än du kan ana.

Kram,
Sarah